Nattpass 2

Flullmånen lyser stark över sundet

Det var kav lugnt igår kväll när jag paddlade iväg till en ny plats. Har länge tänkt testa den här platsen men det har aldrig blivit av innan. Jag hade in i det sista svårt att välja, skulle jag paddla till ett otroligt fint ställe som jag vet håller fisk eller ska jag chansa på att se något nytt. Man vill ju inte bränna en sådan här fin natt på ett skitställe. Det blev i alla fall nyfikenheten som tog överhanden. Tänka om man hittar ett nytt guldställe.
Efter en ganska lång paddling drar jag upp kajaken på en lite strand intill sundet. Det är bra fart på vattnet och en del av strömmen trycks in i en liten vik där vattnet snurrar runt, runt. Platsen ser bättre ut i verkligheten än på eniros satellitbilden. Jag börjar med att byta om, efter paddlingen är jag fuktig av svett. Torr undertröja, långfillingar och vadare så e jag redo. En ordentlig välkomstkommitté av mygg påminner mig om avsaknaden av myggmedel. Till en början är det väldigt lugnt på platsen. Jag spanar ut över det området som jag tycker ser hetast ut men inget händer. Istället vakar det bättre fisk lägre in i sundet. Det är en bit att gå dit så jag bryr mig inte om att gå dit utan fortsätter spana från min bergknalle. En stund senare vakar det på nytt en bättre fisk längre bort. Jag lufsar bort genom snåren och kommer ut på en flack klippa. Strax utanför ligger två små grund och utanför dessa går ett par fiskar och vakar. Det är tunga vak så knappast några små fiskar. Tyvärr håller dom sig ute i mitten av sundet men så vakar en fisk två gånger närmare land. Jag lägger kast med min livförsäkrade sommarmask och redan i tredje kastet mot fisken drar det till. en kort och tam fight slutar med att fisken glider in i håven. Jag mäter inte fisken men väger den i håven. Det är en tjock sommaröring som väger 1.6 i håv. Jag vet inte vad min håv väger men skulle gissa på 150-200 g. Öringen får gå tillbaks då jag under förra nattpasset fick en liknande fisk som nu ligger i frysen. Jag har en stund senare en troligtvis stor fisk som vänder bakom flugan, ett ordentligt svall avslöjar en kroppshydda som tycker vatten i alla fall. Vid 02.30 har det nästan helt slutat vaka, jag kan bara se något enstaka vak i sundet. Det ljusnar och när jag tycker det är tillräckligt ljust så paddlar jag hemåt. Det är en härlig känsla att paddla hem i gryningen, men är helt ensam, inga andra båtar och fåglarna har inte riktigt vaknat än.

Kraftig sommaröring får friheten åter.

Nattpass 1

Äntligen mojnade vinden. jag bokade träff med Anders och vi bestämde oss för att testa att åka ut lite tidigare denna kväll. Även två goda vänner till Anders följde med ut, dom åkte egen båt och vi höll kontakten under kvällen via telefon för att följa hur det gick. Vid nio var vi på väg ut, solen var på väg ner bakom kobbarna men fortfarande blåste dt en svag bris. De första timmarna hände inte mycket, det var blindfiske och väntan på vak. Runt midnatt satte det igång att vaka så smått. Vaken var få men vissa såg ut att komma från grova fiskar. Jag missade en fisk och hade ett par dragningar. Anders kände också lite försiktiga  dragningar. Vi flyttade oss hela tiden i jakt på den vakande fisken. Vi bestämde oss för att testa en liten vik där det tydligen brukar stå fisk. Vi puttrade in i viken, ankrade upp och jag lägger ut första kastet. Klockan har nu passerat ett och det är mörkt men det är fullmåne och den lyser som en gigantisk lampa över havet. Jag fiskar med en mask med "flytväst" och jag hinner inte mer än spänna upp linan innan det suger till i ytan. En lite fisk tycker jag först när den hoppar i det skumma ljuset. Anders tycker den så bra ut, jag tyckte den kändes liten. Men så får vi in den i pannlampans sken och den visar sig vara ganska fin! Öringen är tjock och full av mask. Konstigt eftersom vi endast såg en enda mask den här natten. Den mätte 49 cm och vägde 1.6 kg. En fin matfisk som fick åka med hem.

Jag är inte så trött som jag ser ut.....

Inatt är det dags igen men på annan plats. I morgon kommer rapport fån nattpass 2.

Vind, vind, vind

Återigen har det dröjt mellan rapporteringen här på bloggen. Det beror mest på en sak; vind. Det har blåsit konstant den här sommaren känns det som och alla de fina ljusa nätterna har helt enkelt blåst bort. Fisk kan man få ändå men fisket på vakande öring försvinner nästan helt. Det var en stilla natt mitt i allt elände men just den natten jobbade jag. Jag fick sitta på jobbet och kolla ut i natten på det blanka havet, så nära men ändå så långt bort. Men det är bara att ladda om. När det väl gäller så måste man vara redo.

jag har varit ute ett par turer men bara fått nån liten stackare. Härom kvällen fick jag faktiskt se ett par större vak på läsidan av en holme men det var tyvärr inget som vill hugga.

Natt i sundet

45a får friheten åter

Härom natten var stack jag ut på nattfiske igen. Det var nästan tropisk hetta när jag gick ut och jag kunde fiska med skjorta långt in i de mörka timmarna. När jag kom ut var det ingen direkt aktivitet men strömmen verkade öka hela tiden vilket kändes lovande. Det var sjunkande vatten och strömmen gick utåt. Ganska snart ser jag en stor fisk som går upp i ytan ca. 40 meter bort efter kanten. Jag hade precis satt på en räka som gett mig flera fina fiskar i år så jag hoppades att den även den här gången skulle locka öringen till hugg. Här fick jag nytta av att jag växt upp på bland stora stenar på kusten. Har flera gånger haft vänner på besök som inte alls har haft så lätt att hoppa mellan stenar,  kanske är det så att man omedvetet blivit jävligt bra på det? Hur som helst. Jag skuttade bort till vaket på några sekunder och la ut några kast. Inget hände. Jag fortsatte fiska av platsen en stund innan jag gick tillbaka till utgångspunkten. Mörkret började lägga sig och jag hörde vak längre in i viken. Även på djupkanten ut mot sundet började nu fisken att vaka. Jag gick in mot det lite grundare vattnet där man kan vada ut mot djupkanten. Fisken går in grunt på natten, riktigt grunt och medan jag smög mig ut på knädjupt vatten hade jag fisk som vakade bara en spölängd bort. Efter en stund hade jag två öringar som vakade ganska regelbundet utanför mig. En var rakt ut och en verkade hålla till ca 20 meter bort åt höger. eftersom fisken rakt utanför mig var närmast så började jag fiska på den. Jag hade nu bytt till flytlina och fiskade med en "sommarmask" Jag hade sett några i vattnet och gissade att det var det som fisken käkade av. Det  tog bara några minuter av kastande på vaken innan det drog till. En stark öring som gjorde flera rusningar hade tagit flugan. En kort fight slutade med att öringen gled in i håven. Det var en tjock öring kring 45 cm med fin sensommarfärg, lite guldfärgad på kinderna och buken. Den sattes tillbaka och jag tog upp fisket igen. Den andra öringen hade slutat vaka men istället hade det kommit in näbbisar. Jag får en och när jag ska ta loss kroken kräks den upp "sommarmask". Tydligen är det mer mask än vad man ser när man kollar ner i vattnet.

Det börjar blåsa upp och jag packar ihop för den här gången. nästa gång ska jag testa ett nytt ställe där jag aldrig fiskat på sommaren men som jag är övertygad om passar både mask och öring.

"Bruce" och "Sillstryparn" på nattfiske

Förväntningarna är minst sagt höga när jag står på bryggan och ser Anders göra i ordning båten. Jag hade vankat av och an hemma i väntan på att få komma iväg, så när Anders kom och hämtade upp mig var jag som ett litet barn på julafton. Jag har hört så många historer om storfisk och om öringar som står på rad och mumsar i sig mask i den varma sommarnatten. Kaptenen i båten försöker ta ner mina förväntningar. Det är ett ömtåligt fiske som kräver stilla vatten utan krusningar eller vågor på ytan. Snart kommer vi iväg och allt är rätt. Klockan är kvart i tolv, det har varit en mycket varm dag och havet ligger som en spegel. Nu fattas bara fisken. Vi ankrar upp vid en plats som Anders håller som favorit. Han visar var fisken ställer upp sig när masken börjar svärma. Medan vi riggar våra spön ser vi första vaket, sekunder senare ett till. Det ser ut som ett par fiskar går utmed klippan och vakar. Jag lägger ut mitt första kast utan att något händer men på andra kastet går en fisk upp och tar min fluga. Det är en öring strax under måttet, rund som en boll. Vilken start! Bara minuter efter min första fisk drar Anders i något stort. Han har bytt till en svart mask med "flytväst", en fluga som plogar lite i vattenytan. Plötsligt sugs den ner i en virvel och några kraftiga gung i spöt visar på grov fisk. Den lossnar nästan direkt. Stora svallvågor vittnar om att kvällens fisk fortfarande simmar fritt. Vi fiskar av flera platser under natten men vinden river upp den blanka ytan och fisken slutar nästan helt att vaka. Vi bestämmer oss för att ta dom en annan natt i stället. Anders fick rätt, det är ett skört fiske där minsta vindpust kan förstöra kvällen. Nästa gång ska jag ha lägre förväntningar och slå ur underläge.

Äntligen vindstilla!

I torsdags blev det äntligen vindstilla. Vädret var mulet och det hade regnat nästan hela dagen. När kvällen kom var det fortfarande ett strilande sommarregn som föll på den stilla vattenytan. Favoritväder! Jag vadar ut till en holme vid åttatiden på kvällen. Jag hade med mig två spön ut, en femma laddad med flytlina ifall nattfisket skulle komma igång och en sexa med intermediate lina tills att fiska med innan fisken börjar vaka.  Direkt när jag kommer ut till ön ser jag hur större fisk jagar långt ut.  jag ser också en hel del näbbisar som visar sig närmare land. Jag börjar fiska med flytlinan men byter sedan för att fiska med större fiskimitation, då blir det jobbigt att fiska med femman. Ganska snart byter jag till räka istället och fiskar av branten utanför ön där jag haft bra fiske förut. Här brukar stå fisk. Det dröjer inte länge innan det drar till i linan, det är en överraskande stark torsk som tagit räkan. Den får friheten åter och jag jag fortsätter fiska av kanten. När jag ska lyfta för ett nytt kast höjer jag spöt långsamt för att se om någon fisk följer flugan. Precis när jag påbörjar rörelsen blir det ett segt motstånd, jag drar till och ser hur en stor öring vänder och skakar på huvudet. Jag tänker direkt att den inte blivit bra krokad och när den gång på gång skakar på huvudet och hoppar är jag övertygad om att jag kommer tappa den. efter en kort, intensiv fight glider den i alla fal in i håven. Underbart! Andra fisken över 2 kg på kort tid! Jag väger fisken i håven och den visar 2250g, en härlig fisk. Öringen har två röda prickar på hakan, ser ut som sår. Eftersom jag inte ätit upp min förra tvåkilosfisk som jag fick för 14 dagar sedan så låter jag den här gå tillbaks. Det är härligt att se en stor fisk simma ner i djupet igen.

Skitfiske

I natt var jag ute på Långholmen i Torslanda för att leta maskätande öring. Kvällen började bra med mojnande vind och mängder av stagg som var inne. Sedan sket sig allt. Jag var redan trött från början och när det började blåsa var ju inte detta någon energikick direkt. Fisken började vaka kring midnatt och höll på fram till ca halv tre. Under natten hade jag en dragning och två-tre virvlar bakom flugan. Skitfisketur var det i mitt tycke. Dessutom var det en hel del folk på Långholmen. Inget konstigt med det egentligen, ligger ju nära stan. Lite tråkigt dock.
I kväll drar jag ut på hemmaplan om vinden lägger sig.
Jag har inte orkat fota något de senaste turerna då det inte funnits så mycket att fota. Jag ska bättra mig!

Grusade förväntningar

Nytt pass igår. Tryckande värme klockan elva när jag stack ut. Det var fortfarande en svag vind men det kändes som om den skulle avta. Väl vid vattnet börjar jag fiska med 6an. Flytlinan på det lättare spöt får vänta lite. Efter en stund utan hugg bestämmer jag mig för att gå till läsidan av en holme. Här ligger vattnet blankt och jag står och spanar en stund. Så ser jag lite ringar, fisken går inte igenom vattenytan men man ser att den är där. Jag kastar en stund på den men utan resultat. Nu verkar det komma upp lite mask i vattnet  och allt ser bra ut. Jag står kvar en stund till och fiskar på annan fisk som jag ser men utan att något händer. Plötsligt ett större vak, precis intill stenbryggan. En öppning i stenbryggan gör att vatten kan strömma igenom och just vid hörnet till detta sug går fisken upp. Från min position måste jag lägga ett kast som inte fastnar i bryggan men som ändå måste hamna "ovanför" eller uppströms fisken. I dagsljus hade detta varit klurigt men antagligen gått. Nu var det dock betydligt svårare. Jag försöker ett par gånger men inget händer. Jag vevar upp för att testa längre ut. Full fart på invevningen och just som jag står och tänker att det säkert kommer hugga nu så gör det så! En öring, skulle gissa att den var strax under måttet visar sig i ytan, skakar, rullar och är borta. Hmm.... Jo, dom simmar snabbt dom där "sommarmaskarna" de vet jag men att jag ska ta hem då fort var nytt för mig.
Jag går en bit längre ut, här hade jag en hel del fisk som vakade häromdan. inte mycket händer. Det börjar blåsa lite mer och plötsligt är det som om fisken försvann. Helt dött. Efter en stund lägger sig vinden lite igen och vipps! Fisken e framme igen. Jag lyser försiktigt ner i vattnet men ser inte alls så mycket liv som härom kvällen. Då var det fullt av räkor och maskar i vattnet, nu bara någon enstaka räka. En mask är allt jag ser på hela kvällen. Att dom är där e klart men inte i de mängder som det var härom kvällen. Mörka moln närmar sig från horisonten och det blåser upp mer, fisket avtar mer och mer men jag tappar ytterligare två mindre öringar och har några följen. Ingen idé att nöta om fisket inte är igång. Ikväll gör jag ett nytt försök, nu ska storfisken fångas, ikväll blir det nytt pb!

Nu börjar det!

Igår hade jag en heldag i solen, jag solade, badade grillade på kvällen och var ute en sväng med kajaken. Vid elva på kvällen sa jag hejdå till min kompis som jag delat dagen med. Jag kände att jag trots den sena timmen ville ut en sväng. Kvällen var stilla och varm så jag hoppades på att maskfisket skulle komma igång på allvar. Jag drog på mig en varm tröja och tog cykeln ner till fiskeplatsen. Det var fortfarande lite tidigt och när jag kom ner till vattnet var ytan fortfarande lite krusad av en svag vind. Snart började det dock vaka så smått. Vad jag kunde se så var det mest småfisk. Jag hade gått ut till den yttre viken eftersom det är där jag brukar ha bäst fiske. Efter en stund blir det ett trögt motstånd i min "handtwist" jag drar lite i linan och ser en stor virvel ute i det krusade vattnet. Dom e här! Jag fortsätter fisket och drar ganska snart i nästa fisk, jag gör mothugg och ser hur fisken vänder i ytan och släpper. Att det ska vara så svårt att fastna på en vass krok. Jag promenerar in till den första viken för att se om det är mer aktivitet där. Även här vkar hen hel del småfisk, antagligen snultror, småtorskar mm. Så ser jag ett bättre vak. Jag går närmare och så vakar fisken igen. Den verkar stå still på en plats och den vakar gång på gång i tunga vak. jag sitter på en brygga och kastar på fisken som inte är mer än nån spölängd bort. Otroligt spännande! Eftersom den inte tar flugan som jag gång på gång placerar perfekt så vänder jag mig om och tänder pannlampan för att se vad som simmar i vattnet. Massor av räkor simmar fritt i vattnet tillsammans med en hel del sommarmaskar, otroligt snabba dessa maskar, vissa är så snabba att jag har problem att hålla dom i ljusstrålen från min lampa. Jag bestämmer mig för att det måste vara mask som fisken står och plockar. Ibland är det ljudliga "smack" i ytan, ibland ser man bara en virvel eller att ytan gungar till lite. Jag fortsätter mata kast på fisken en stund till men hör tyngre vak även bakom ryggen nu. När jag vänder mig om ser jag hur en STOR fisk gör en kraftig vändning i ytan en bit ut. Trots det skumma ljuset kan tydligt se att det är en stor rygg som visar sig. Den ser däremot inte ut att jaga mask utan småfisk. Kanske inriktar den sig på all den småfisk som är fullt upptagen med att mumsa mask. En stund senare ser jag hur det sprutar upp småfisk i olika storlekar på samma ställe, helt klart den stora öringen som jagar igen. Jag har nu gått ut på andra sidan viken och har vakande fisk på min högra sida och en uppenbart stor öring som jagar småfisk på min vänstra. När fiskjägaren visar sig byter jag till stor svart streamer, när det vakar mycket byter jag till en mindre, ljus mask. Bestämmr mig för att fortsätta med maskefisket. Jag missar flera dragningar i flugan, jag har också många följen, vågor efter flugan. Till slut sitter i alla fall en öring och på mitt klass 5 blir det en rolig fight även fisken inte är speciellt stor.  Upp kommer i alla fall en otroligt fet öring på ca 40 cm. Den ser nästan absurd ut med den stora magen, antagligen full av mask.

Vakandet avtar när klockan närmar sig tre och det börjar ljusna. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, havsöringsfiske blir knapast bättre än när man har imitationsfiske på vakande fiske i havet. Det är verkligen ett sjukt roligt och beroendeframkallande fiske. Och jag tror ändå inte att det har kommit igång till 100% än, i alla fall inte här ute i skärgården där vattnet fortfarande är under 20°. Väl igång till fullo lockas fler och större fiskar in i överflödet. Ikväll ger jag mig ut igen!