Ofattbart

Ikväll var Peter, Rikard, Aleksi och jag ute en sväng i torslanda. Det såg ut att bli en kanonkväll. Vind från sydväst, en vatten nivå som låg på plus och lite tunga moln som svepte in. Allt kom på skam. Peter tror han hade ett nafs och Rikard hade ett följe... Av en torsk. Nä, det var mycket märkligt att det var så dött när allt runtomkring talade för att vi skulle få uppleva öringbonanza!
Imorgon blir det paus från kust för att sjöfiska lite medan fortfarande vulgatan kläcker.

Hepp!

Snart så!

Jag har inte kommit ut på så mycket fiske den senaste tiden, därav saknaden av rapporter. Nu är dock skolan snart slut och det ger mer tid för fiske. Jag har tyvärr inte haft den tid jag velat för att få i ordning på båten heller. Jag hoppas ändå att jag ska få i den i vattnet inom tre veckor. Då båten ligger i kommer jag kunna rapportera mer frekvent om hur fisket är i skärgården. Det kommer bli många turer i sommar.

Göken kom, öringen högg!

Helgens tur ut i skärgården blev ganska lyckad, trots mager fångst. Kvällarna har varit totalt vindstilla och inte alls erbjudit något vidare fiske de gånger jag varit ute. Förmiddagarna verkar vara den period som är hetast därute nu. I fredags var jag och kompisen ute en kort sväng på förmiddagen. När vi kom ut var det en hel del fisk i farten. Först trodde jag det var näbbisar som kommit in eftersom det var så mycket virvlar i ytan, men  så såg jag ryggarna och fenorna på fisken i flera av vaken, det var inga näbbisar. Polaren fisk en liten på drag medan jag kammade noll. När strömmen satte gång försvann fisken.

Samma kväll tog jag en tur till en annan plats, ingen vidare aktivitet men hade ändå turen att kvällens (vad jag kunde se) enda vak kom just framför mig och just som jag skulle lägga ut flugan. Ett avbrutet kast och flugan landar någon meter från vaket. Fisken nyper direkt och jag missar mothugget. Motgångarna fortsätter verkar det som.

Lördag slappar jag innan jobb men hinner ut en kort sväng efter jobbet innan solen går ner. Återigen ligger havet som en spegel. Ingen fisk.

Söndag var det morgonfiske som gällde. Jag satte klockan på 04.15 men vaknade en timme senare. Frukost och påklädning klarades av snabbt och ganska snart kunde jag smyga ut bakvägen ur huset och traska bort på bergen. Jag började fisket i ett sund utan att något speciellt hände. Hade ett hugg dock. Vinden ökade och då man e lite seg på morgonen sökte jag upp lä på andra sidan berget. Det är lätt att bli lite bekväm i morgonsolen. På den här sidan ligger tre små vikar med djupt vatten utanför. Jag började fiska med sjunklinan men trivs inte riktigt att kasta med den så bytta ganska snart tillbaka till min coastal. Eftersom vattnet var klart och ganska stilla på läsidan av berget fiskade jag med en extra lång tafs och små flugor. Det tog tre kast sedan ser jag en bra fisk vända mitt i den lilla viken, jag känner hur linan stramar till för att några tiondelar senare, åter vara slapp. Fan! Missad fisk igen!! 

Jag fiskar mig över nästa vik utan känning och bestämmer mig för att gå över ytterligare en höjd till en fin tångkant som ligger på andra sidan. Här är det inte lika lä och en svag krusing på ytan gör att stället ser hett ut i morgonsolen. Med vinden i ryggen börjar jag fiska av sträckan och plötsligt nitar en fisk min lilla ändfluga. en tjock öring på ca 40 cm krokas av och släpps iväg. Jag fiskar vidare men sätter min ändfluga i tången. Jag gör om tacklet, på med ny lång bit tafsmaterial och i änden knyter jag på ett haröra. I den svaga medvinden kan jag göra långa kast ut över tången. Jag sätter spöt i armhålan och drar hem flugan med båda händerna, inte speciellt fort men så att flugan får en stadig fart utan ryck. Linan spänner upp och återigen ser jag hur en öring vänder långt ut i ytan, större den här gången. Precis som förra gången får jag bara känna motståndet och tyngden innan flugan lossnar. Hur är det möjligt att en fisk inte fastnar på en vass krok?! Tre kast senare händer samma sak igen! Även den här gången en bättre fisk. jag forstätter fiska av platsen men inget mer vill hugga. Jag traskar tillbaka över berget till de tre små vikarna igen. 

När jag kommit ut på en av klipporna och just lagt ut mitt kast kommer en öring simmandes längs klippan, precis framför mig. Den simmar långsamt, står still och så upptäcker den mig, det blir full fart mot mörkare vatten. Jag flinar lite för mig själv, går ut på udden och lägger ut ett kast mot grundet utanför. Flugan hinner knappt landa innan jag ser en stor virvel några meter från grundet, en öring tar fart och attackerar flugan med en väldig kraft. Jag kan tydligt se fisken i det klara vattnet och den blir tokig då den kommer på kroken, flera volter och hopp innan den kan håvas. Äntligen en "sommarfisk", inte smällfet men tillräckligt för att göra den till årets första matfisk. Jag väger fisken och vågen stannar på 1,6 kg. En härlig känsla och ett lugn spride sig i kroppen. Jag traskar hem i värmen, göken sjunger och klockan har inte hunnit bli tolv än. Känns som om sommaren är här, öringen hittar jag där jag som bäst gillar att jaga den, ute längs klipporna.

Jag kan fiska, jag är inte rädd

Jag kan detta. Jag vet hur man fiskar havsöring, vart man ska leta, hur man gör. Jag vet till och med några "hemliga" ställen. Ändå är det som om det inte vill lossna för mig i år. Sällan har jag haft så dåligt fiske, jag har till och med klippt mig och bytt kalsonger.
I morgon ska jag försöka mig på sjunklinefisket för första gången i år. Fördelen med att fiska på djupet är att fisken ofta är huggvillig även mitt på dagen. Förhoppningsvis har jag brutit något slags jobbigt mönster då rapport kommer i början på nästa vecka.

Uppdatering!

De senaste dagaran har jag gjort en serie turer men alla med samma magra resultat. Jag har som vanligt sett stor fisk på avstånd men bara fått smått. I skrivande stund är jag trött, mycket trött. I torsdags stod klockan på 04.15. När den ringer måste man övervinna känslan att vilja ligga kvar och ta fisket en annan dag. Jag drog ut till torslanda och hade en del vakande fisk och många följen men det fina vädret gjorde fisken försiktig. Jag fick två mindre fiskar.

Fredagen var jag ute i skärgården igen. Jag tog en morgontur även här. Lite humanare tid denna gången, 05.00 ringde klockan. Ute vid fiskeplatsen gick fisken och vakade i vindkanten som skapades en bit ut från land. Några hugg och en fantastik morgon var allt denna gång. Under eftermiddagen kom Peter och Henke ut för att stanna över och fiska morgonfisket på lördagen. Vi gick ut en sväng på kvällen med och sökte oss då till djupare vatten i ett strömsatt sund. Jag hade två hugg och ett följe. Jag tror det var allt som hände den kvällen.
05.00 ringer klockan igen på lördag morgon. Vi ger oss ut till samma ställe där jag hade vakande fisk under fredagsmorgonen men den här morgonen är det inte alls samma aktivitet. Det är fortfarande svaga vindar men den har vridit lite och det är inte längre lika lä på sträckan. Jag får en liten och efter att Peter och Henke sagt hejdå och börjat gå mot båten för att åka hem, tar jag en till. Trögt fiske...

Idag, måndag ringde klockan återigen 04.15. Det var minst sagt svårt att komma upp men jag viste att det var lite ont om tid innan jag måste ta vagnen så det var bara att bita ihop. Jag hade packat väskan under söndagskvällen, allt som skulle ner nu var kaffe och macka. Jag märkte ganska snabbt då jag kom ut i torslanda att jag hade för lite kläder med mig. Det blev tydligare när jag fiskat en stund. Jag frös och gjorde armhävningar och blandade småhopp för att få igång värmen i kroppen. Då började det snöa! Jag gjorde vad jag kunde för att lura öringarna men då man fryser är det svårt att fiska koncentrerat tycker jag. Ingen vidare aktivitet i vattnet heller. Jag hopades på att något skulle hända då det började falla stora snöflingor på vattnet, det har man ju hört om, men inget hände.

Om det är lite konstigt skrivet i detta inlägg så beror det på att jag nästan somnar då jag skriver. Bättring lovas, både vad det gäller mina fångstresultat och mitt rapporterande. Nu ska jag lägga mig en stund.