Svacka

Det har varit ett tag sedan sen jag uppdaterade bloggen. Anledningen är enkel, det har inte varit mycket fiske. Det närmar sig slutet på terminen i skolan och många uppgifter ska in mitt i bästa fiskesäsong. Det blir till en ständig kamp mellan förstånd och känsla. I dagsläget är det ca två veckor kvar i skolan och nu börjar det bli svårt att skjuta på saker längre. Tiden i mitten och slutet av maj är så otroligt intensiv. Plötsligt kläcker sländorna i sjöar och åar, båten ska fixas och skolan ska avslutas. Jag vill bara plugga ur, låsa dörren och dra på fiske.

Jag har dock varit iväg ett par turer men med magert resultat. Jag tycker mig känna igen mönstret. Efter vårfisket och innan sommarfisket kommer igång brukar det komma en dödperiod. Det är precis som om öringen behöver tid att ställa om sig eller förflyttar sig under den här tiden. Jag upplever i alla fall att det brukar vara trögt fiske under att par veckor i början på sommaren. Snart är dock sommaren här för att stanna och då brukar fisket dra igång igen, inte minst nattfisket som ligger i startgroparna.

Förra veckan var Agne, Jens och jag iväg en vända upp mot Lysekil. Det var ganska hård vind från nordväst men vi fann lä i en av fjordarna. Fisket var ganska trögt men ett par fiskar luftades, inget stort dock. Miljöerna då man kommer upp en bit i Bohuslän är häftiga, Allt känns så mycket större. Vi fiskade in i mörkret innan vi satte oss i bilen hem. Vinden avtog och då vi vadade iland efter en heldag på kusten låg vattnet stilla bakom oss.

Nu är det snart nya tag. Så fort skolan är slut kommer det bli fler fisketurer, turer utan dåligt samvete för missat arbete eller stress för kommande inlämningar, bara fiske!

1 Maj

Häromdan var jag och Olle ute en sväng i det fina vädret. Jag hade egentligen inte tid då jag hade inlämning av en skoluppgift kvällen efter. Detta hindrade ju mig inte, jag har sjukt svårt att prioritera skolan före fiske. Vi bestämde att det blir en halvdag så jag skulle hinna plugga på eftermiddagen. För att utnyttja tiden hämtade Olle mig vid halv sex på morgonen. Vädret så väldigt bra ut och då vi traskat ut över bergen och kom ner till vattnet såg vi omgående vak. Större fisk var inne, den saken stod klar. Flera fina lugna vak. Solen steg på himlen och i takt med det så verkade också den större fisken försvinna ut på djupare vatten. Då vi kom runt på en läsidan började vi se bättre vak igen. Ibland var dom långt ut på öppet vatten men för det mesta dök de upp inom kastavstånd. Vi kastade, bytte flugor, kastade och bytte flugor igen. Ingenting ville dom ha. Solen stod nu högt, vinden var knappt märkbar och vattnet kristallklart. Jag hade med mig min sjunklina ut och tacklade om. Detta visade sig vara tricket. I slutändan av dagen hade vi landat lika många öringar men helt klart hade jag mycket mer kontakter, följen och hugg än vad Olle hade. En snabbt fiskad beige märla var det som verkade attrahera öringarna denna dag.

Jag bommade två bättre fiskar, inga monster men skulle tro att de var godkända i alla fall. Den ena rätade kroken i mothugget. Väl hemma kunde jag konstatera att dagen både blivit längre och klar mer fysiskt påfrestande än vad jag tänkt mig. Jag såg nämligen ut som en kräfta i ansiktet och på armarna. Olle var inte bättre han.

Så ser dom ut!

Så här ser dom ut, dessa tror jag är orsaken till senaste tidens extrema vakfester. De fiskarna jag lyckats lura under dessa frosserier ha kräkts upp dessa små yngel. Ynglet på bilden är inte mer än 10 mm stort. Jag tror inte heller som jag gjorde innan, att fisken är speciellt kräsen utan att det helt enkelt varit sådana mängder av dessa yngel att min lilla fluga försvunnit i mängden. Har man fiskat havsöring under sommarnätter med extrema masksvärmningar så känner nog de flesta igen fenomenet. Det kan ibland vara hopplöst att få dem att hugga trots att havet är fullt med öring. Nu verkar det dock som om de värsta vakfesterna är över, även om det vakade en hel del häromdan då jag var ute.

Vad är det då för yngel? Ja, jag har en gissning att det är någon form av simpyngel som kläckts för ett par veckor sedan. Tittar man noga på bilden så kan man se att den har början till taggar på gällocken precis som Rötsimpan har. Jag vet inte säkert, detta är bara spekulationer..