måndag 9 juli 2012

Älskade sommar!


Så var det dags igen. Efter lite omvägar och tjat fick lyckades jag och Henke styra upp lite nattfiske. Prognosen såg lovande ut och trots lite vind då vi gav oss ut vid kvart i elva så blev vädret klart bättre än vad prognosen lovat. Vi ankrade upp i en lävik som brukar hålla fisk. Jag tacklade mitt spö men Henke som redan innan vi drog ut hade sina spön klara började fiska med en gång. Jag hade just börjat trä linan genom spöringarna då vi såg första vaket och innan jag hunnit klart med att tackla spöt så stod Henke med böjt spö, vilken start! En liten stund senare har vi tagit två fiskar var i viken samt missat ett par stycken. Vi bestämmer oss för att byta plats då nu vinden har lagt sig. Vi kör mot ett litet sund där vattnet ligger blankt. Det är nästan ingen ström alls men då vi driver ner genom sundet ser vi plötsligt en bättre fisk vaka i andra änden av sundet. Den kommer närmare och ser ut att vara på väg in i sundet. Jag får läge och lägger ett ganska långt kast som landar nån meter framför senaste vaket. Fisken nyper nästan direkt och det känns direkt att det är en bättre fisk. Något rekord är det dock inte tal om. Öringen var 51 lång och eftersom Henke lovat sin bättre hälft matfisk så blev denna fisk kvar i båten. En stund senare krokar Henke ändå på en egen 'matfisk'. Vi håvar och mäter den men släpper den då middagen redan var fixad. Det är alltid en speciell känsla att släppa en stor fisk och att se hur 56 cm silver glider ner i mörkret igen är skönt.


Efter ett tag går vi iland på en liten ö. jag hinner knappt börja fiska för en Henke krokat på en fin fisk. en godkänd öring som även den får friheten åter. Själv vadar jag ut på en kobbe och därifrån når jag en fisk som stått stadigt på samma plats och vakat flera gånger. Ingenting händer och jag jag kastar upp mellan två skär istället. Där har också vakat fisk regelbundet och då flugan andar hinner jag knappt spänna linan innan en bra fisk, gissar att den var kring 50 cm, går rakt upp i luften och lossnar. Jag tar några djupa andetag och fortsätter fisket. Öringarna fortsätter att vaka men vill inte hugga på min fluga. Jag kastar gång på gång ner mot den udde där den fisk som ser större ut vakat. Jag byter fluga och försöker igen. I andra kastet mot udden suger det i ordentligt. Fisken gör först en rusning förbi mig och upp mellan några små skär innan den vänder och går ner igen. Mitt mjuka spö bugar djupt och jag försöker pressa fisken in mot land. Linan är spänd som en fiolsträng och det blir ett sådant där gött ljud från linan då den skär i vattnet då fisken går fram och tillbaka och bara trycker utanför där jag står. Tunga knyckar vittnar om lite längd på fisken och tyngden är påtaglig. Plötsligt flyger flugan upp ur vattnet, spöt slår tillbaka och allt bli lugnt. Den här gången räcker det inte med att ta några djupa andetag. En lång ramsa med fula ord måste läggas till.

Vi summerar kvällen och inser att vi tappat räkningen på hur många fiskar vi fått men vi tippar att vi landat i alla fal 12-13 öringar och missat ett par stycken. En kalaskväll! Havsöringsfiske kan vara så jävla skoj ibland, även om man tappar de stora.

söndag 8 juli 2012

Frosseriet fortsätter


Jag tar sällan upp fisk, det blir ett par fiskar per säsong och nu under sommaren kan man gott gör det tycker jag. Jag har fisk i frysen nu som ska gravas och en som ska rökas tänkte jag. Fisken är fet och fin och det kryllar verkligen av öring längs kusten. Just under maskfrosseriet ser man också att tillgången på den större öringen är mycket god. Under nattfisket höjs snittvikten rejält och prickar man rätt kan man se fler stora fiskar under en timme om natten än man gör under en hel säsong.

Jag och Agne har varit ute på ytterligare två svängar. Det är två små sund som vi fiskat. Sist drog vi ut till det mindre av dessa två. Detta berättade jag om i förra inlägget. Nu kommer bilden på den fisken. Att man kan bli så glad för en öring visste jag inte men tydligen kunde jag det i alla fall.


Sedan var det natten till igår. Vi drog ut och var framme på plats vid elva. Det skulle blåsa lite men vi gissade att vi skulle få lä bakom några kobbar. Då vi kommit på plats ser vi att vi tänkt helt rätt. Det lilla sundet ligger spegelblankt trots lite vind. Vi ligger och spanar efter vak, käkar kakor och dricker kaffe. Det är ett gott sätt att börja kvällen. Så småningom börjar det vaka lite grann men det kommer sporadiskt. Efter en stunds fiske drar vi bort till ett annat ställe som även det borde ligga i lä. Mycket riktigt, även här är det still och dessutom betydligt mer aktivitet. Under 1.5-2 timmar har vi, eller i alla fall jag riktigt roligt fiske! Det är verkligen märkligt hur det kan vara. Agne och jag fiskar med nästan identiska flugor, vi står i samma båt och kastar på samma fiskar. På något sätt så väljer fiskarna min fluga framför Agnes hela tiden den här kvällen. I början håller fiskarna till mest i ena delen av sundet men plötsligt så verkar det som om den andra öppningen är bäst. Jag har en bättre fisk ute i mörkret, jag kan ana vaket och det låter i alla fall som större fisk. I första kastet mot vaket har jag en kraftig dragning i flugan och några kast senare då jag kastar på ett nytt tungt vak på samma fläck drar det i ordentligt. Fisken går och spänner och mitt mjuka klass 5 bugar djupt. Till slut kan i ala fall Agne håva fisken, en gran fisk som jag väger till 2.2, drygt 55 lång.


När vi summerar kvällen har det landats 7 öringar varav två, kanske tre var över måttet. Dessutom tappades en och vi hade massor av kontakter. Även två makrillar luftades innan de fick återvända ner i mörkret.


Alla fiskarna tog på en rostbrun maskimitation och alla var smällfeta av mask, nästan groteska! Nu vill jag bara ut igen, fisket är så sjukt kul när det händer saker hela tiden. Nu sova.

torsdag 5 juli 2012

Underbart men kort


Nattfisket är igång och vi har haft några riktigt fina nätter det senaste med ett stilla hav och svärmande maskar. Även om man är på ett ställe där det normalt är mask så är det många parametrar som ska stämma. Jag har varit med om att ligga på en säker maskplats under perfekta förhållanden men utan att något händer. Detta fisket är lite av ett lotteri och man ska ha lite tur för att pricka helt rätt.


Jag har varit ute ett par nätter nu den senaste tiden och även om jag inte sett jättemycket mask eller fått speciellt många öringar så har de öringarna jag fått hållit en bra storlek. Det känns som om man slipper fisk under måttet nästan då man fiskar natt. En och annan makrill smyger sig in i fångststatistiken med.


Natten till onsdag var jag och Agne ute. Vi hade det lite trögt till att börja med men då vi flyttade oss första gången till ett nytt litet sund hittade vi några vakande fiskar. Jag fick ganska omgående en öring på 53 cm som fick stanna i båten men efter detta dog det ut. Vi kollade in en annan plats innan vi beslöt oss för att testa ett ställe där jag varit natten innan och där jag då fick en fin öring, även den på 53 cm. Väl framme ligger vattnet platt, inte ett vak. Jag föreslår att vi går runt udden och in i ett litet sund och ser om det händer nåt där. När vi rundar udden in mot sundet är det helt sjukt! Det känns som om all fisk klämt sig in i det lilla sundet och det vakar hela tiden. Stora tunga vak från grov öring varvas med skvättigare vak av makrill och allt däremellan. Jag får ganska snart en öring på ca 48, smällfet och knallblank. Den går tillbaka, dels så har jag redan en fisk i båten men så vakar där ju också några riktiga as i sundet men de vill inte riktigt ta. Vid det här laget har jag drabbats av riktig fiskefrossa och känner hur jag skakar ända ner i tårna av spänning. Stressen och frustrationen får Agne att nästan knäcka sitt spö i ivern att få upp en liten öring fort. Jag får trassel på tafsen och pillar med darrig hand med detta en stund. Jag får ytterligare en öring och så får vi var sin makrill innan allt plötsligt blir lugnt. 


Havsöringfiske är konstigt, ibland känns det som om någon trycker på en knapp så börjar fisken hugga och vaka och samma knapp kan helt stänga av fisket på några minuter. Det fortsatte att vaka men väldigt sporadiskt och det kändes som om den stora fisken bara kommer in då masken verkligen är igång, när svärmningen är på topp!

Inatt ska jag ut igen. Det ser ut att bli svaga vindar, om än inte helt stilla men det gäller att passa på!